Maken väckte mig vid tvåtiden i natt och sa att det brakat till flera gånger ute vid rastgården. 

Upp, på med kläder och ut och kolla vad som hänt - vårt tak  av korrugerad plast hade brakat rakt ner i backen och krossat solstolen  som stod i rastgården på vägen ner.

Vårt dräneringsförsök av taket hade inte riktigt fungerat utan det hade samlats vatten på den lilla taksnutten som frusit till is som nu blivit för tung av de senaste dagarnas regnande - med andra ord så tackade taket för sig och ligger numera på marken.....

Det får nog bli nät även över den sista biten också för att undvika liknande missöden igen. Tur i oturen så var reglarna som höll uppe taket helt intakta så det är bara att spika på lite nät så fungerar rastgården igen. 

Ännu mera tur att detta inte hände när någon var ute i rastgården!!! 

Någon som är bekant med Murphy's lag? Den om alltings j...het?

Nu har han i alla fall parkerat här under natten.... 

Har jobbat natt i natt och kanske en timme efter jag börjat  fick jag ett sms från maken - kräksjuka hemma.... IGEN!  Vi var sjuka i princip under hela jullovet med en ny insjuknad familjemedlem varannan dag. Nu verkar det vara dags igen.....

Så efter att ha "vilat upp mig" på jobbet hela natten är det nu dags att underhålla mina små sockergryn.

Jag vill helst göra som Tinka - krypa upp i klösmöbeln och sova bort hela dagen. ( Nåja, sängen är iofs att föredra) 

Maken som roat sig med att städa efter olyckor under natten får roa sig med att arbeta hela dagen :-/

Opal ääälskar att sova i sängen - gärna på huvudkudden också. 

För att bevisa att mina katter stämmer väl överens med mitt stamnamn kommer här lite bilder på en äkta daysleeper.

Notera att hon dessutom valt att lägga sig på dotterns Kitty cat kudde - ibland undrar man ;-) 

Kan tilläggas att Katinka under tiden har sällskapat med matte vid datorn och kollat in snygga sibbegrabbar.... 

Här kommer lite bildbevis på Tinkas frierier. På bilden i mitten ligger hunden strax nedanför. Som ni ser är hunden aningen besvärad, hon försöker komma undan och tittar lite på mig som att

"Matte, katten har blivit tokig?!"

Matte å andra sidan undrar mest hur det någonsin ska kunna bli kattungar efter den katten när hon har så udda preferenser ;-)

Katinka har börjat löpa - första gången var för ca två veckor sedan och då var det ett ganska lugnt löp som bara varade i tre dagar.

I går började det igen och den här gången är det lite mer - rullar runt, jamar mer och ffa försöker hon få en av husets andra fyrbeningar att göra lite barn med henne.

Vem har hon då valt som sin käresta undrar ni nu?? Jo, borderterriern Tuva fick vild uppvaktning hela morgonen....  Hon blev rentvättad på hela sitt ena framben och Tinka låg framför henne på golvet och rullade.....

Vän av ordning kan ju tycka att hon kunde friat till Opal som åtminstone är rätt art....

Sträv päls skulle barnen få i alla fall om det inte vore två fel av två möjliga ;-)

Jaha, då var julen nerplockad för den här gången.

Idag, en dag för sent, åkte så granen ut. Opal var behjälplig och assisterade ffa när belysningen skulle ner. Visade var sladden var genom att jaga den och höll i den när jag försökte packa in den.

Tinka höll sig på avstånd - hon hörde nog mattes kommentarer om att hon nog dekorerat klart för i år

Matchen barnen vs katterna  - vem krossar flest julgranskulor, hur gick den?

Jo en förkrossande seger till sibbarna!!!!  8-3 blev slutresultatet och Katinka tar hem priset som skyldig till mest kross....

Hon utvecklade en teknik där hon hoppade upp mot granen och drog med sig det hon hittade på vägen ner.

Tack och lov var det bara julgranskulor från IKEA som strök med så det får väl bli en liten nyinvestering innan nästa jul.

I kväll ska här krossas pepparkakshus - med jullovets kräksjuka i färskt minne är det nog tveksamt om någon vågar äta det ;-)

Det är verkligen roligt att få följa sina katter (och andra djur) genom livet och se hur de utvecklas hela tiden.  Mina småtjejer är ju fortfarande ganska unga men när man sitter och tittar på bilder från när de precis kommit hem så kommer man ihåg hur allt var den allra första tiden och inser snabbt vilken otrolig utveckling som sker de allra första veckorna. 

Med Katinka hade vi  en hel del invänjning innan det fungerade helt smärtfritt med hunden ( läs innan matte litade på att terriern inte skulle äte upp katten....).  Efter ca två veckor fungerade det utan problem. Opal fick bekanta sig med henne ordentligt redan efter ett dygn, men hon är en liten tuffing så hunden var mer rädd för henne än hon för hunden ;-)

Det är så kort tid vi egentligen haft katterna, men det är så fantastiskt att

se vilken otrolig betydelse de har i våra barns liv!

Barnen leker med, gosar med, pratar om och med katterna hela dagarna.

På dotterns dagisavdelning leker de katter i princip varje dag sedan vi fick hem dem. 

Ibland uppstår en viss avundsjuka mellan barnen då någon katt lagt sig bredvid syskonet, men de lär sig med tiden att en annan gång är det deras tur. 

Dottern verkar också ha fått blodad tand för kattutställningar! Den gång vi varit iväg var hon med mig hela dagen!  Skötte sig dessutom i princip exemplariskt och hon har redan deklarerat att hon ska minsann följa med till Uppsala! 

Slänger med lite bebisbilder och bilder som är relativt nytagna för att ni ska få se hur de utvecklats exteriört - kul tycker jag att se hur Opals päls gått från nästan bara silverfärgad underull över hela kroppen och nu tillbaka till svart med silverbotten då täckhåren börjat komma. 

Mina katter är enligt stamtavlan sibiriska katter. Man börjar faktiskt undra lite när man presenterar dem för Kung Bore.....

Enligt vad jag lärt mig så blir det KALLT och rejält med snö i Sibirien på vintern. Mina två damer tycker att det där med snö är sisådär.

I dag var mattes plan - inspirerad av fina bilder på katt i snö och solsken som låg ute på sällskapets forum igår - att ta snygga bilder på de snygga sibbarna i snö...

Katinka kröp rakt in under solstolen som står i rastgården på en gång och satt där ända tills hennes elaka matte tvingade fram henne ;-)

Opal försökte sätta sig så långt från snön som möjligt dvs högst upp på stolsryggen, där var det i och för sig kul att sitta en stund och kolla in fåglarna.

Väl inne igen tittade båda två lite förnärmat på mig, tvättade av sig snöresterna och gick med bestämda tassar upp och la sig i klösmöbeln.

Vad de inte vet är att jag tänker försöka igen, en annan dag när det är sol också. Tills dess får ni nöja er med några bilder från dagens session.